Mitt DrömLiv

När nästan all snö var borta, vägarna torra, tussilagon kravlat sig fram och fåglarna hittat tillbaka, då kommer såklart bakslaget. Det var ju väntat men ändå blir man så besviken när det händer. Nu är det alldeles vitt igen och geggperioden måste återigen genomlidas. Varför bor vi här?

Nu är allt klart med Spirre och han flyttar permanent till Linnea på Alnö. Jag är så lättad och glad för hans skull. Det var verkligen det bästa som kunde hända då han såg ut att trivas som en prins. Det är också ganska skönt att han hamnade här i omgivningarna så det blir enkelt för mig att hälsa på han om lusten skulle falla på.

På fredag ska jag och maken till Västerås. Gissa vem jag ska hälsa på, pussa och krama? Ja, från Västerås till Köping är det inte långt så självklart är det lille söte bäste Kennyvännen jag har i sikte. Nånstans känner jag att jag måste se med egna ögon att han har det bra och trivs i sin nya miljö, innan jag kan släppa honom och gå vidare.

I torsdags kom äldste sonen (Andreas) med flickvän ner från Skellefteå för att bo här över helgen. Trevligt :)
Även mellansonen med flickvän har tillbringat helgen här och utöver de så har också dottern sina kompisar här, så huset är mer eller mindre sprängfyllt. I morgon är det vardag och allt återgår till det vanliga, på både gott och ont.

Puss